En stor artist bortryckt alldeles för tidigt …


Posted on 7th december, by Rolf Janelm in Arkiverat. No Comments

Nyheten om hans bortgång kom inte som en överraskning, sa Sven Wollter i tv. Hans sjukdom hade ju varit känd en längre tid.
För mig blev dödsbudet ändå chockartat när jag satt framför tv:n i köket.

 

Jag kände inte alls Rikard Wolff, träffade honom bara två gånger – dels på Mosebacke den gången 2008 då han mottog Cornelis Vreeswijkstipendiet, och dels några dagar senare i hans hem när jag överlämnade en cd-skiva med bilderna från händelsen.
Endast 59 år gammal lämnade en stor artist oss långt i förtid. Han gav oss så mycket under sin karriär och hade så mycket kvar att ge på olika kulturscener. Teater, sång, filmskådespeleri, ja han kunde ju allt.
Och så rycks han bara bort, plötsligt trots vetskapen om hans sjukdom, alldeles för tidigt i livet och alldeles onödigt.
Tack Rikard för allt du gett oss; ”Änglagård” förstås, franska chansons, ”Pojken på månen”… ja, så mycket har vi att tacka dig för. En så stor saknad och tomhet kommer över mig när jag går igenom bilderna för att illustrera de här orden med ett passande fotografi, en bild som visar dig så som många av oss minns dig.
Jag kommer ihåg hur stolt din mamma var där hon satt strax nedanför scenen när du fick Cornelisstipendiet, och just så här lycklig såg du själv ut när du visade henne och alla oss där på Mosebacketerrassen hur du fick pengachecken av advokat Anders Pethrus.
Jag minns också din varma handtryckning i dörren till din bostad när jag lämnade bilderna som visar en lycklig stipendiat och en publik som bara älskar dig.
Tack än en gång, ditt minne är levande och du är djupt saknad.

Text och foto:
Lasse Jansson

– – – – –

 





Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *