Aktuellt

Biljetterna till årets Minneskonsert den 11 november i Katarina kyrka i Stockholm är nu släppta och finns hos www.ticketmaster.se!

Två föreställningar ges – kl 17 och 19.30 – och det eminenta artistuppbådet och minnestalarna framgår av affischen ovan.
Medlemmar i Cornelissällskapet kan köpa biljetter till reducerat pris men då enbart till den senare föreställningen.
OBS: antalet medlemsbiljetter är begränsat, så dröj inte med att boka.

 

Första Corneliskryssningen i hamn

Söndag 30 september till måndag 1 oktober genomförde Cornelissällskapet sin allra första Corneliskryssning! Turen gick till Åland med Viking Lines färja Cinderella, och Cornelismusik ljöd lite varstans på scener och i prång ombord under färden.
Artister som Jack Vreeswijk med trogne gitarrvirtuosen Love Tholin, mångsidiga viskvartetten Martin & Direktionen och drivna trubadurerna Anders Lago och Jan Österman lade den musikaliska ribban mycket högt och gav underhållning av högsta klass.
I en tipstävling testades också publikens kunskaper om Cornelis och hans verk.
Arrangemanget smakade mer och förhoppningsvis kommer den första Corneliskryssningen att följas av många fler framöver.
Alla är välkomna ombord – man behöver inte vara medlem i sällskapet för att resa med.
Men en musikalisk utfärd av detta slag är givetvis ett utsökt tillfälle även att bli medlem, för den som vill.
/Cornelis Vreeswijksällskapet

 

Ännu en sprudlande musikfest till Cornelis ära

Kvällskonserten på Cornelisdagen 2018 blev en sagolik över fyra timmar lång föreställning med nära band till Cornelis. Plats: hotell Rival vid Mariatorget på Söder i Stockholm.

 

Ann-Louise Hanson, Cornelis och Fred Åkerström gjorde en legendarisk turné 1964 som var med och satte ribban för hela viseran. Ann-Louise och Cornelis spelade, bland andra visor, in Jag hade en gång en båt på plattan Visor och oförskämdheter. Resten är historia. Samma år, 1964, åkte Siw Malmkvist och Cornelis på Folkparksturné och de hade sedan en lång rad samarbeten.
Både Ann-Louise och Siw sjöng och berättade på Rival om sitt samarbete med Cornelis. Siw, 81 år fyllda, bjöd t o m på en högst personlig dans till ett av sångnumren.

1964 såg också en viss Jack Vreeswijk dagens ljus. Även han var med oss på denna hyllningskonsert och bjöd på anekdoter och en mogen sångröst med vilken han presenterade några av ”farsans” visor.

Liondub från Gävle är det band som spelat in den bästa plattan med Cornelistolkningar i reggaeversion. De har glatt tidigare Cornelisdagar med ett sanslöst glädjande gung och i år var de tillbaka igen. Nu liksom förr var det  mycket svårt att sitta still när de kom igång!
Cornelis som reggae? Jodå, det går alldeles utmärkt försäkrade de eftersom det är så mycket blues i Cornelis musik – och blues och reggae är ju släkt …

Camilla Ringquist, som en stor del av sin karriär jobbat med den franska visan, har bland andra Brel som förebild precis som Cornelis. Tillsammans med sonen/pianisten Elias Ringquist gav hon publiken bland annat sin helt enastående tolkning av Cornelisöversättningen av Desertören. Magiskt. Elias fick i ett solonummer visa att han är inte bara en suverän pianist utan även en utmärkt sångare.

Tobias Karlsson har under 2017–2018 turnerat med föreställningen Dansa samba med mig – en Cornelishyllning av stora mått. Ett gäng ur denna showgrupp framträdde med några verkligt starka och bejublade dansnummer. Mördar-Anders och Hönan Agda i obetalbara versioner rev ner applåder.

2018 har Cornelissällskapet också instiftat ett nytt skrivarpris, avsett att årligen delas ut till två unga artister – en tjej och en kille – som skriver på svenska.

Debutårets priser gick till Jenny Almsenius och Erik Henebratt, som under Cornelisdagen förgyllde scenen på Rival med att både ta emot prissumman på 7500 kr vardera och ge publiken glimrande prov på sina talanger. I och med detta skrivarpris för yngre artister/låtskrivare har vi inlett en ny era för Cornelis Vreeswijksällskapet, vilket känns helt fantastiskt!
Jenny berättade i Rivals kulisser att hon började lyssna på Cornelis redan i 8-årsåldern och hos honom också så småningom fann inspiration att börja skriva eget. Någon favoritlåt av Cornelis har hon dock inte; ”allt är ju så bra”.
Erik beskrev skrivarpriset som ” fullkomligt omtumlande”. Det tog två telefonsamtal från sällskapet innan han förstod att det var sant att han var pristagare:
– Jag kände att nu kan jag fortsätta, nu finns det någon som tror på mig!

Kalle Lind, som ibland kallar sig Handelsresande i underhållningshistoria, lotsade oss klurigt och sakkunnigt genom kvällen iförd en anslående elegant och inte helt diskret rödrutig kostym. Han berättade om sin son Cornelis och sin mor Cecilia Lind (!) och presenterade artisterna på ett oefterhärmligt sätt.
Kalles djupa kunskaper om Cornelis och den tidens artistvärld skapar alltid en starkt initierad och mycket underhållande stämning i denna musikaliska sammanslutning – just den familjära känsla som vi brukar ha på Cornelisdagen.

En finstämd, medryckande och engagerande konsertkväll byggd på omfattande ideellt arbete från Cornelissällskapets många entusiaster och volontärer – allt i Cornelis anda!

 

Det fanns också en aptitretare inför kvällskonserten:

Fest före festen?!?
Javisst, på Mosebacke torg ordnades förfest under Cornelisdagen med späckat artistprogram och härlig musik.
”Hökis Visrum” från Hökarängen, ett entusiastiskt gäng stöttat av sällskapet, stod för arrangemanget, och på scenen sågs och hördes bland andra Musikanterna, Cornelis och damerna, Helena Eriksson och Nickolas ”Nicko” Dyrwoold.
Solen sken som den brukar denna dag, gratis inträde var det och fritt fram för alla att strosa omkring, ta något att äta och dricka, spana in konst och mycket annat och ladda inför storkonserten på Rival på kvällen.
Cornelissällskapets eget Mosemartre!

 

 

Allas vår Lill årets Cornelisstipendiat

Den 16 augusti blev Lill Lindfors, en av våra stora artister, ytterligare höljd i både ära och pengar då hon som 31:a mottagare tilldelades det årliga Cornelisstipendet. Ceremonin hölls i Vitabergsparken i Stockholm sedan Stiftelsen Cornelis Vreeswijks Minne beslutat att bryta traditionen att dela ut stipendiet på Cornelisdagen. Lasse Jansson var självklart på plats med kamera och skrivblock:

 

Det är som sagt den 16 augusti och dags för prisutdelning med show.
Sissela Kyhle inleder med att berätta om Parkteatern och sedan kommer Kalle Lind in på scenen och pratar och pratar, han har en svada som få, han är påläst Cornelisfan och han är rolig, riktigt genuint rolig att lyssna till.
Så presenterar han Medborgarna med Janne Åström i spetsen. Det blir några Cornelislåtar framförda med känsla och bravur. Skickliga musiker och en Janne i högform.
Efter Medborgarna kommer ännu en artist. Kalle Lind presenterar honom som 2015 års mottagare av Cornelis Vreeswijkstipendiet, ROFFE WIKSTRÖM.

Bluesvisa – sedan Lill

Det blir en stunds tung blues. Roffe Wikström är blueskungen och han bluesar även till en Cornelisvisa innan han lämnar scenen för Kalle, vilken som avslutning – och kvällens egentliga clou – presenterar årets mottagare av Cornelis Vreeswijkstipendiet: Lill Lindfors.
Men han börjar med att presentera Silas och Anders och berätta lite om juryn som utser stipendiaten.
Silas Bäckström är sakkunnig i juryn, som i övrigt består av kulturredaktörerna från Expressen och Aftonbladet, och Anders Pethrus är advokaten som sköter om förvaltandet av Cornelisstiftelsens pengar vilka nu är uppe i den icke föraktfulla summan av 52 miljoner (!) kronor.

Tre kvarts miljon …

Avkastningen av dessa pengar är det som utgör prissumman, som nu alltså är uppe i hela 750 000 kronor! ”Skattat och klart, rakt ner i fickan” för att citera Silas som brukar framhålla detta när checken lämnas över.
Så läser Kalle upp juryns motivering och kallar in stipendiaten på scenen.
Lill får av Silas den fina Cornelisbysten och en stor bukett rosor, och av Anders får hon en papperslapp som han berättar är en postväxel om den milt sagt rundliga stipendiesumman.
Lill framför några visor till ackompanjemang av en trio, vars gitarrist Mats Norrefalk också delar mikrofon med henne i den avslutande visan.
Kvällen avrundas traditionsenligt med att alla i publiken står upp och unisont framför ”I natt jag drömde … ” ledda och påhejade av Janne Åström vid mikrofonen.
En härlig kväll, som det brukar bli när Silas håller i trådarna.

Text och foto: Lasse Jansson
(En längre version med samtal med Lill kommer i nästa nr av Cornelisbladet)

 

Cornelissamban åter i Stockholm i november

”Dansikalen” Dansa samba med mig svepte under våren sitt andra turnévarv runt Sverige efter starten i fjol höstas. Publikens varma mottagande av Tobias Karlsson skapelse till Cornelis Vreeswijks ära kräver förstås en fortsättning, och sambagänget kör därför vidare i höst på Intiman i Stockholm!

Dansikalen stöds givetvis av Cornelissällskapet, och frivilliga från sällskapet har rest med och informerat om mästaren bakom musiken. En av dem, Olle Nyman, berättar om äventyret:

Cornelis – det är inte
bara i sällskapets hägn
du kommit att minnas!

I fjol – 30 år efter din död – hade koreografen och dansaren Tobias Karlsson premiär på sin ”dansikal” med din musik, och när ”Dansa samba – en hyllning till Cornelis” har rest landet runt har vi volontärer i sällskapet fått i uppgift att informera om dig och ditt livsverk i foajén.

Vi har haft med oss de skärmar som visats på det forna museet i Gamla stan och annat material om dig. Många fina samtal med publiken har det blivit.

Roligt att få visa för många av besökarna, som kommit ”bara” för att se dansen, att grunden för föreställningen har en så gedigen konstnär som utgångspunkt. Det har också gett många nya medlemmar till Cornelis Vreeswijksällskapet.   

Min sambo Kerstin och jag har haft förmånen att få följa med på många av föreställningarna ute i landet och i Stockholm. Nu har vi fått se dansikalen över 15 gånger och, vet du Cornelis, vi har inte tröttnat det minsta!

En av våra volontärer kom ut efter föreställningen och sa: Nog visste jag att Cornelis var stor, men att han är så här stor visste jag inte.

Det är en föreställning som har både fullt ös och mjuka partier. Plus några fullkomligt galna komiska delar som inte ska avslöjas här. Varför inte det, undras det kanske?

Jo, för att i höst från 15 november kommer Tobias med sina dansare till Stockholm och Intiman och då ska inte alla överraskningar vara kända. När detta skrivs återstår bara några resor med ”gänget” för Kerstin och mig. Nog är vi privilegierade.Och kom ihåg: Den som är i Stockholm i november – MISSA INTE EN ENASTÅENDE UPPLEVELSE MED CORNELIS!
Olle Nyman (text och foto)

Speldagar på Intiman, Stockholm, hösten 2018
Torsdag 15/11
Fredag 16/11
Lördag 17/11
Torsdag 22/11
Fredag 23/11
Lördag 24/11
Torsdag 29/11
Fredag 30/11
Lördag 1/12

Vill du bli ”Cornelishjälpare”?
Och få se sambashowen helt gratis?
Börja då med att bli medlem!

Medlemmar  i Cornelis Vreeswijksällskapet har nu samma  chans som i våras att få en gratis sambabiljett, och denna gång gäller det till någon av ovan nämnda föreställningar på Intiman.
Gratisbiljetten förutsätter att du vid den valda föreställningen berättar lite för besökarna om Cornelis genomträngande medkänsla och enorma produktion, presenterar vår mobila Cornelis-utställning och att du allt efter förmåga lyfter fram Cornelis och hans verk.
Viktigt är att du och vi också värvar många, många nya medlemmar till Cornelissällskapet.
Vår ambition är att så många som så önskar skall erbjudas möjligheten att vara ”Cornelishjälpare”. Om du vill göra en sådan insats vid fler än bara än föreställning är det därför viktigt att du då anger datum för den föreställning som är ditt förstaval, vilken föreställning som kommer i andra hand och i tredje hand och så vidare.
Föreställningarna på Intiman i höst börjar kl 19.30.

Om det låter intressant att vara ”Cornelishjälpare” anmäler du dig till sällskapets sekreterare Hasse Nilsson på e-post:
Välkommen med din anmälan! Glöm inte att ange vilket datum du vill vara ”Cornelishjälpare”.

 

Copacabana – inspiration till både Tio vackra visor och dansikal

Bakom Dansa samba med mig står koreografen Tobias Karlsson i spetsen för det professionella danskompaniet Move Your Feet. Idén att göra en ”dansikal” byggd på Cornelis Vreeswijks visor fick Tobias under en vandring på Copacabana i Rio, samma plats som för ett halvsekel sedan inspirerade Cornelis till albumet ”Tio vackra visor och Personliga Person”.   

   Tobias lovade att publiken skulle få ”se, höra, känna och lukta Cornelis på en resa mellan Brasilien och Sverige, sorg och lycka samt 1600-tal och 2017” i en föreställning om vänskap och drömmar, kärlek, svartsjuka, svek, utanförskap, passion och åtrå. Och gensvaret var starkt både i höstas och under den vårturné som nu närmar sig sitt slut.

   Cornelissällskapets sekreterare Hasse Nilsson var på plats första kvällen i Örebro i september och beskrev lyriskt premiären som ”en magnifik vilt dansande och sjungande succé!  Sedan vi väl kommit igång kunde ingen stoppa publikens hänryckning; vi dansade, sjöng, skrattade och applåderade – i Cornelis anda! Ovationerna blev helt gränslösa när Tobias Karlsson så ödmjukt, livsnära och medryckande berättade lite av sin egen tuffa livshistoria.

   Själv säger Tobias att projektet är en dröm som gått i uppfyllelse:

   – Det är en ynnest att få jobba med Cornelis ovärderliga låtskatt. Tillsammans sprider vi Cornelis historia.

 

Cornelissamban på skiva

Tobias Karlsson och hans dansare var ju ett mycket uppskattat inslag också bland alla artisterna på fjolårets Cornelisdag. Sambagängets Cornelistolkningar finns även på platta. Lyssna på Lill Lindfors, Rikard Wolff, Jack Vreeswijk, Jonathan Jaernek och några till på https://open.spotify.com/album/6b1zqU9BGAnUyMd2zBPXHc

– – – – –

 

VISAFTNAR I CORNELIS ANDA

har med tiden blivit något av ett signum, borgande för spännande musikträffar med artister och publik i gemytlig miljö; gitarrer, varm stämning och visor av högst blandat slag.

Under hela fjolåret ledde Mathias G Pettersson återkommande sådana musikaliska möten på Monks Wine Room i Gamla stan i Stockholm, och både trubadurer och åhörare strömmade till. Gratis inträde, instrument till låns för den som behövt samt en scen vidöppen för alla som ville spela och sjunga eller hade något att berätta.

Etablerade artister och mindre erfarna i skön och bred mix, ett arrangemang som Cornelissällskapet självklart och mycket aktivt har stöttat!

Efter novemberträffen har dock Monks haft stängt en tid, och det är i skrivande stund ovisst om, när, var och hur viskvällarna kan dra igång igen.

Men självklart arbetas det i det tysta för att de ska, på något sätt, kunna återupptas!

– – – – –

Silas och Lago skildrar Cornelis i ord och toner

”Cornelis – älskad rumlare och nationalskald” är en föreställning som Cornelis siste producent Silas Bäckström har satt samman tillsammans med den skicklige visartisten och Cornelistolkaren Anders Lago.

Silas kände ju Cornelis personligen och följde honom till vägs ände. Han var också med och skapade Stiftelsen Cornelis Vreeswijks Minne utifrån Cornelis önskemål och var även ordförande i Cornelissällskapet under många år. I dag är han sällskapets hedersordförande.

Silas har en medryckande berättarstil full med känsla och många nära berättelser att dela med sig av – direkt från en av Sveriges största skalder någonsin och direkt från källan och tiden då det begav sig.

Förra året berättade och spelade Silas och Lago flera gånger på Monks Wine Room i Gamla stan i Stockholm – evenemang där biljetterna snabbt såldes slut. Om du älskar Cornelis är deras berättelse i ord och musik något som du absolut inte vill missa! Information kommer på denna sida när nya föreställningar stundar.

Kom med i sällskapet!

Det är så roligt att du tittar in här på webbplatsen och det skulle vara mycket betydelsefullt om du också vill bli medlem i Cornelissällskapet. Det är förstås en kulturgärning och vi vill här berätta lite mer konkret om vad vi gör.

Vårt uppdrag att ”sprida kännedom om Cornelis musik och poesi till nya generationer och att främja visan” rullar på för fullt. Eftersom det i fjol 2017 var dubbelt minnesår tog vi i från tårna för att få till så många Cornelishändelser, med bra medlemsförmåner, som möjligt. Se exempelvis Cornelisdagen i augusti och minneskonserten i november som båda blev något utöver det vanliga!

En inriktning som blivit allt viktigare har varit att initiera ett aktivt stöd till dem som spelar och arrangerar visaftnar etc. Ett steg i det har varit att ta fram vår stödstämpel, och mer om den kan du läsa under rubriken Cornelissällskapet stöder. Några vi backar upp i nuläget är Hökis Visrum (hokisvisrum.org), dansshowen Dansa samba med mig och enstaka konserter.

Vi ger också ut en medlemstidning, Cornelisbladet, där vi berättar vad vi gör. Den kommer ut i pappersform tre gånger per år, och tredje numret är då ett dubbelnummer. Det är anpassat för att de många ideellt arbetande ska ha möjlighet att få ihop ett bra resultat, och redaktionen anstränger sig verkligen för att kunna ge medlemmarna en fin tidning. Tidigare nummer av tidningen finns att läsa under fliken Sällskapet / Medlemstidning.

Utöver årets stora Cornelisdag den 25 augusti arrangerade vi drygt en månad senare, den 30 september, den allra första Corneliskryssningen.

Åter till huvudämnet. Vi behöver medlemmar för skapa förutsättningar för vårt arbete. Enklaste sättet att bli medlem är att betala in 250 kr på bankgiro 5779-6377. Vi har också ungdomsmedlemskap för 100 kr och familjemedlemskap för 375 kr. Skriv namn, adress och telefonnummer som meddelande. Gärna även mejladress och medlemsnummer om du har.

Läs mer om anmälan och förmåner under fliken Sällskapet. Du är varmt välkommen!

/Martin Tode
Ordförande Cornelissällskapet

 

– – – – –

 

En stor artist bortryckt alldeles för tidigt …

Nyheten om hans bortgång kom inte som en överraskning, sa Sven Wollter i tv. Hans sjukdom hade ju varit känd en längre tid.
För mig blev dödsbudet ändå chockartat när jag satt framför tv:n i köket.

 

Jag kände inte alls Rikard Wolff, träffade honom bara två gånger – dels på Mosebacke den gången 2008 då han mottog Cornelis Vreeswijkstipendiet, och dels några dagar senare i hans hem när jag överlämnade en cd-skiva med bilderna från händelsen.
Endast 59 år gammal lämnade en stor artist oss långt i förtid. Han gav oss så mycket under sin karriär och hade så mycket kvar att ge på olika kulturscener. Teater, sång, filmskådespeleri, ja han kunde ju allt.
Och så rycks han bara bort, plötsligt trots vetskapen om hans sjukdom, alldeles för tidigt i livet och alldeles onödigt.
Tack Rikard för allt du gett oss; ”Änglagård” förstås, franska chansons, ”Pojken på månen”… ja, så mycket har vi att tacka dig för. En så stor saknad och tomhet kommer över mig när jag går igenom bilderna för att illustrera de här orden med ett passande fotografi, en bild som visar dig så som många av oss minns dig.
Jag kommer ihåg hur stolt din mamma var där hon satt strax nedanför scenen när du fick Cornelisstipendiet, och just så här lycklig såg du själv ut när du visade henne och alla oss där på Mosebacketerrassen hur du fick pengachecken av advokat Anders Pethrus.
Jag minns också din varma handtryckning i dörren till din bostad när jag lämnade bilderna som visar en lycklig stipendiat och en publik som bara älskar dig.
Tack än en gång, ditt minne är levande och du är djupt saknad.

Text och foto:
Lasse Jansson

– – – – –

 

Connys gitarr har tystnat

En av Cornelis mest anlitade och beprövade gitarrister, Conny Söderlund, avled i augusti 70 år gammal efter en tids sjukdom. Jack Vreeswijk minns en mycket avhållen vän och musikerkollega.

1978 träffade jag Conny för första gången på Bacchi Wapen.
Han satt i orkestern som kompade farsan och Tre Damer (Inger Öst, Anita Strandell och Diana Nunez) i en krogshow som var bejublad och omskriven.
Redan då förundrades jag över hans sätt att behandla gitarren och över hans sätt att närma sig sina medmänniskor. Oerhört mjuk och stundtals lite vimsig, på ett skönt sätt.
Han blev snabbt en idol som jag inte hade så många utav.
1980 var jag på besök i Sverige (bodde i Holland fram till 82) över sommaren och fick följa med farsan och Tre Damer på en Sverigeturné som avslutades på Kungsan i Stockholm dagen innan jag skulle åka hem till Holland.
Under den tiden så kunde jag tre ackord på guran som farsan lärt mig och efter den sommaren under Connys översyn lärde mig jag mer än jag någonsin kunde drömma om.
Conny hade extremt mycket tålamod med en 16-årig grabb som ville suga i sig allt men inte hade handlaget. Han blev snabbt en musikalisk mentor och inspirationskälla om man nu så vill som varar än idag.
Får oftast höra att Conny fick en drömchans när han tillsammans med den eminente Ove Gustafsson på ståbas åkte ut på stora turnéer i både Sverige, Norge och Finland samt spelade in ett gäng skivor. Det må vara hänt men jag vet också att han influerade farsan rätt så rejält. Farsan fick en nytändning runt 79 även tack vare sitt äktenskap med Anita som blev alltför kort men stundtals rätt så lyckligt. Conny hade ju stor del i denna nytändning (även Ove så klart) vilket lätt glöms bort.
Farsan älskade Conny förbehållslöst och hans tålamod med Connys tidsoptimism visste ibland inga gränser.
För Conny var tid och tidspassning om möjligt en stor och enfaldig fluga som surrade kring huvudet och som med lätthet viftades bort.
Jag hade den stora förmånen att få turnera med Conny för några år sedan tack vare Lars Ericsson i Östersund. Vi gjorde ca 12 eller 13 konserter runt om i Jämtland samt lite i Härjedalen som gick över förväntan.
Då bodde vi i varsin lägenhet i Östersund. Jag på övervåningen och han våningen under. Det blev några kvällar där vi satt och plinkade på gitarr samt lyssnade med stor andakt på Bosco, Bonfa, Paulinho de Nogueira m m.
Även där, när jag var 47 år gammal, så satt han och lärde mig nya ackordföljder, kvinter o s v. Jag är oerhörd tacksam att jag fick den tiden med honom.
Igår när jag hade klivit av planet från Oslo så fick jag reda på att han hade pinnat vidare efter en längre tids sjukdom.
När man förlorar en mentor och förebild så blir det tomt.
Jag vill minnas Conny som en av de stora gitarristerna i Sverige som inspirerade många men framförallt inspirerade min gamle släkting i allra högsta grad.
Saknad är du och saknad lär du förbli.
Vila i frid min vän.
Jack Vreeswijk
21 augusti 2017

 

(Bilden: Conny Söderlund 2001. Foto: Lasse Jansson)

 

 

 

 

 

 

I augusti förra året kom beskedet om att journalisten, författaren och TV-producenten Agneta Brunius avlidit efter en tids sjukdom. Hon stod Cornelis Vreeswijk nära och skrev en bok om vänskapen med honom. Hon målade också det porträtt av Cornelis som nu ingår i Gripsholms slotts stora porträttsamling, och hennes bild av honom har genom åren varit Cornelissällskapets kännemärke.
Vännen och medarbetaren Lasse Jansson berättar om den obändigt glada och osjälviska Agneta som han lärde känna:

 

En vän och kollega har lämnat oss – Agneta Brunius är död!

Det började för så där en tre decennier sedan.
Jag hälsade på hos Git Magnusson på Mosebacke.
Hon var förtvivlad över att Sid Jansson tvingats hoppa av ett projekt om en dag till minne av Cornelis.
Eftersom jag just blivit friställd blev jag henne behjälplig, och på så sätt fick jag också lära känna en del andra människor som visade sig viktiga i arbetet med det som skulle komma att bli en, hittills, trettioårig tradition: Cornelisdagen.
En av de viktigaste personerna var Agneta Brunius, som dels gjort en uppmärksammad dokumentärfilm om Cornelis och dels varit en av hans närmaste vänner i såväl med- som motgång.
När vi så småningom bildade styrelsen för Cornelis Vreeswijksällskapet blev Agneta den naturliga länken mellan oss, i styrelsen, och pressen.
Hon hade ju en journalistisk bakgrund och hon hade varit nära Cornelis i både artist- och privatliv.

Delade med sig

Agneta var en mycket viktig person vid bildandet av Cornelis Vreeswijksällskapet och i dess första år, där hon kunde styra upp oss andra när det gällde att presentera oss och vår verksamhet för allmänheten.
Hon kände verkligen Cornelis och osjälviskt lät hon oss andra ta del av sina erfarenheter av honom och hans olika sidor, som vän, förtrogen och givetvis som artist.
Att i backspegeln minnas stunder när jag satt ensam med Agneta i bilen – jag körde vid några tillfällen hem henne till Lidingö – och höra hennes berättelser om sina kontakter och upplevelser med Cornelis känns stort, men också märkligt nu när hon är borta.
En stor tomhet fyllde mig när Silas ringde och berättade om hennes bortgång. Men en lika stor, om inte större, glädje känner jag över att ha fått lära känna henne.

En räddad bild

Och jag är extra tacksam över att ha fått restaurera den bild av Cornelis som vi i Sällskapet lånat av henne för att sedan i vår tur låna ut till Abba-museet, där den tyvärr blev så illa skadad att den så när inte gick att rädda. Några dagars lapp- och lagande, några timmars fotografering och fotoshoppande och ett besök på ett fotolabb räddade bilden och jag kunde leverera den till Agneta, som sedan en tid visade sig bo nära granne med mitt nya jobb på Östermalm.
Hon kunde inte komma till dörren när jag lämnade bilden utan jag ställde den i trappuppgången, där någon släkting sedan bar upp den uppför den sista trappan. Vid en senare försiktig förfrågan om hennes åsikt om resultatet fick jag höra hennes vanliga skrattfyllda glittrande röst säga att ”vilken underbar överraskning, den är ju till och med bättre än originalet”.
Saken var den att den ursprungliga bilden var alldeles för stor för att hänga i en normal lägenhet, min reproduktion var halva storleken och naturligtvis mer hanterbar.

Sista mötet

Senare mötte jag Agneta vid några tillfällen utanför mitt jobb på Karlavägen.
Hon gick med rullator, senare med två käppar. Sista gången vi sågs gick hon till synes helt utan besvär, fysiskt märkt av sjukdom men som alltid tidigare med ett leende och en röst fylld av glädje över att ha tagit sig igenom en svår sjukdomstid ”med livet i behåll”, som hon uttryckte sig.
Goa rara Agneta, tack för att jag har fått vara din vän i 30 år och tack för alla dina skratt i telefon och öga mot öga i alla möjliga andra sammanhang!

Text och foto: Lasse Jansson

 

Köp boken om Fred Åkerström

Sällskapet har fått ett antal exemplar av boken Ingenstans fri som en fågel av Peter Mosskin. Det är hans biografi över Fred Åkerström, och vi rekommenderar den varmt.

Köper du den får du inte bara en riktigt bra bok, du stöder också Cornelissällskapet, vilket var tanken med gåvan. Stort tack Peter!

Boken kostar 190 kr inklusive porto/frakt inom Sverige.

Sätt in beloppet på vårt bankgiro 5779-6377 och skriv i meddelandefältet ”Biogr Fred” plus ditt namn och din adress.

Lika bra går att sända samma belopp via Swish till nr 123 554 41 68. Skriv då som meddelande ”Biogr Fred” plus din adress (namn och tel nr kommer med automatiskt).

Så snart vi ser att betalningen är framme skickar vi boken till dig.

Du kan också mejla din beställning till bestallning@cornelis.se

 

Naomi Lindh har lämnat oss

 

Så når mig ännu ett sorgligt budskap.

Naomi Lindh är död.

Jag lärde känna Naomi för många år sedan, hon kom tidigt med i Cornelis Vreeswijksällskapet och vi verkade växelvis som sekreterare för Sällskapet.

Naomi var alltid på gott humör, inspirerande och nyfiken. Hon hade alltid idéer om hur vi skulle göra och vilka artister vi skulle ha med på Cornelisdagen.

Med sitt engagemang i Musik i Uppland var hon också en stor tillgång vid programsättningen, och med sin positiva utstrålning hade hon lätt att få med sig dem hon arbetade tillsammans med.

Naomi Lindh lämnar oss i stor saknad men vi minns henne med mycken glädje.

Tack för den glädje du delade med dig av.

Text och foto: Lasse Jansson

 

Sevärt om och med Cornelis:

https://www.youtube.com/watch?v=rQ1Zt549Dq4

 

Cornelisstipendiat 2016 – Thorsten Flinck


Juryns motivering:

En vildvuxen ros klädd i svart, en ensam röst med patina från gatan, den svenska teaterscenens enfant terrible, som skapar stor dramatik från kung till Paria. En klassiskt skolad punkrebell, vars enda lojalitet tillhör konsten. Årets Cornelis Vreeswijk-stipendium tilldelas en wilde-hjärna med ett hjärta av glas som spränger alla tvångströjor och alltid reser sig igen.”

Foto: Lennart Brorsson


CORNELISBILDER SÖKES!

Posted on 18th maj, by Joakim Lind in Bilder. No Comments

Vi söker fotografier på Cornelis och bilder (samtida med Cornelis) från miljöer han rörde sig i.

Har du, dina vänner eller någon annan du känner sådana foton från förr får ni väldigt gärna dela med er av dem.

Skriv en kort text som berättar om bakgrunden och om tillfället då bilderna togs. Lägg sedan upp dem i Facebook-gruppen eller skicka till redaktionen@cornelis.se så kan vi lägga upp dem eller använda dem i kommande artiklar. Självklart får fotograf/ägare fotocred!

Några av dessa bilder kan förhoppningsvis ge nytt material till både denna webbplats, Cornelisbladet och Cornelismontern i Swedish Music Hall of Fame på Djurgården.

redaktionen@cornelis.se