Aktuellt

Ljuv musik till Cornelis minne märkesåret 2017

Foto: Eva Ekenberger

På dagen 30 år efter det att Cornelis Vreeswijk lämnade jordelivet samlades stora skaror söndagen den 12 november på Söder i Stockholm för att tillsammans minnas en av landets största vispoeter. Platsen var Katarina kyrka och en kyrkogård smått magiskt upplyst av hundratals marschaller.

Många stannade till en stund vid Cornelis blomsterprydda grav innan de fortsatte in i kyrkan, där artister som Lill Lindfors, CajsaStina Åkerström, Jack Vreeswijk,  Claes Janson och medmusikanter sjöng nytt liv i tidlöst oförglömliga Cornelisfigurer som Fredrik Åkare, Saskia, Polaren Pär och Cecilia Lind i två utsålda föreställningar under valvtaket.
Minneskonserten för Cornelis arrangeras av Cornelis Vreeswijk-sällskapet och återkommer varje år – alltid på mästarens dödsdag 12 november och alltid i Katarina kyrka ett stenkast från mästarens sista viloplats.
Vid konserten hölls inte mindre än tre minnestal till Cornelis ära. De återges här i sin helhet:

     

Aldrig så saknad som nu

Jag går ofta genom Katarina kyrkogård, mest för att morsa på Cornelis. Vi är många som gör det, det är ett fasligt rännande runt hans grav. Varenda dag smyckas den med olika hälsningar: cigaretter, stämskruvar, mynt, snäckskal. Armband av plast. Pavor med några droppar kvar åt den självförbrännande konstnären.

Cornelis grav är en biktplats för hemligheter. Och en anslagstavla full av uppmaningar. En gång hittade jag en lapp med den trösterika hälsningen: ”Cornelis! I himlen finns ingen timlön”.

I den stora kroppen, under de breda hängslena och den vita skjortan, under den stora tatueringen som täckte hela bröstet, dunkade ett hjärta som var rött. Det var ingen tom pose, inte heller någon tidstypisk plakatmanifestation – Cornelis radikalism var på riktigt, den var genuin och genomtänkt och därför inget som vi kan vifta bort. Särskilt inte när de frågor som engagerade Cornelis är mer aktuella idag än då.

Ingenting sammanfattar hyckleriet i vår tid bättre än en rad i låten Cylinderhatt från 1966: ”Visst”, sjunger Cornelis, ”visst är vi alla lika, men somliga är rika”. Han skrev det där när Sverige ändå var världens jämlikaste land. Sen var det något som hände. Idag är Sverige det land i Europa där klassklyftorna växer snabbast.

Somliga, ja rätt många, går med trasiga skor. Och ärligt talat, vi vet vad det beror på. Och nej, Gud fader som i himmelen bor, han vill inte ha det så.

Föreställ er att Cornelis kliver upp ur sin grav med en nyskriven låt om de ogenerat giriga paradismiljardärerna. Lek med tanken att Mäster Kees dyker upp här ikväll med en samba om arbetslinjen! Eller en visa i valstakt om språktest för medborgarskap. Eller med en helt ny blues om hur Polaren Pär i det nya årtusendet sitter på Socialen, socialen där det förr bara fanns pundare, men nu mest helt vanliga utförsäkrade familjeförsörjare och fattigpensionärer.

Eller tänk er en Victor Jara-inspirerad tolkning av 2017 års Amanda, hon som har en sms-anställning, som när hon lägger sig på kvällen inte vet om hon ska få jobba nästa dag.

Blicka ut över världen! Cornelis har aldrig varit så saknad och behövd som nu.

Visan Till Jack från 1974, om USA:s massaker i Vietnam, handlar lika mycket om vår tids krigskatastrofer i Irak, Afghanistan, Syrien, Libyen, Somalia och Palestina.

Ingenting gjorde Cornelis så förbannad som den småborgerliga dubbelmoralen: att det är okej att skicka ut människor i krig, men det är inte okej att prästens dotter får barn med en jazzmusikant. Det är helt i sin ordning att förvandla folk till tennsoldater och kanonmat, men det är inte i sin ordning att den som har en torr strupe eller är lite kärlekskrank tillfredsställer sina begär.

Cornelis, som är en av Sveriges största poeter, gjorde stor litteratur av dem som lever både på och i marginalen, alla dem som utmanar den småborgerliga samhällsmoralen. Ann-Katrin Rosenblad, Fiffiga Nanette, Fatumeh, Saskia och Polaren Pär – alla går raka i ryggen. Cornelis porträttgalleri andas integritet.

Det är en lika ofattbar som smärtsam insikt att Cornelis inte blev äldre än femtio år. Vi är många som uppvaktat honom vid graven med all möjlig bråte.

Vad jag har skrivit på min lapp är en ensak mellan mig och Cornelis, men så mycket kan jag säga, att det har med den där timlönen att göra. Om drömmen om att vi någon gång ska bygga en helt annan värld än den här. Ett samhälle som är till för oss allihopa, som vilar på maximen Av var och en efter ens förmåga, åt var och en efter ens behov. Eller för att travestera Cornelis: ”Ta oss till landet som ännu inte finns.”

Åsa Linderborg
Kulturchef, Aftonbladet

 

Sångpoeten som bara var bäst

Godafton ungdomar!

Kalle Lind heter jag och jag kände inte Cornelis. Träffade honom aldrig. Idag för trettio år sen var jag tolv år gammal och bodde i Eslöv. Där träffade man aldrig Cornelis. Min mor träffade honom visserligen i just Eslöv ytterligare tjugo år tidigare, 1967. Då hade han nyligen släppt ”Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind”.

Och min mor råkar heta Cecilia Lind och var just fyllda sjutton. Detta ledde på något vis till att hon fick gå på Eslövs stadshotell med Cornelis, Jan Johansson, Georg Riedel och Egil Johansen. Jag har pumpat henne mycket på vad som sades, men hon kan inte minnas annat än att min morfar försökte hindra henne att gå dit.

Och jag har också suttit och räknat och lagt till och dragit ifrån, men hur jag än vridit och vänt så är jag född åtta år senare så nej tyvärr, jag kan omöjligt ha något holländskt påbrå.

Men det är egentligen min enda personliga koppling till Cornelis, förutom att min förstfödde förstås heter Cornelis i andranamn. Och att jag periodvis lyssnat så mycket på honom att jag börjat kalla mina vänner för medborgare.

Eftersom jag inte kände honom har jag ingen åsikt om människan Cornelis. Sångpoeten och artisten har jag desto fler åsikter om. Den första och viktigaste åsikten är att han var bäst.

Cornelis var något speciellt. Något särdeles. Det säger man ju ofta om folk, men Cornelis var ett unikum. Han var invandrare i en tid när Sverige fortfarande hade fler utvandrare. Han hade erfarenheter som ingen annan hade: han hade sett krig. Han hade hört bomber falla. Därför framhärdade han i att sjunga om bomber och skyddsrum och den bruna byxans bleka herremän när andra ville glömma och se framåt. ”Äh, det där är väl inte aktuellt nu!”

Cornelis kom från sidan och såg Sverige utifrån och såg det bigotta, småborgerliga, inkrökta, förljugna. Cornelis sjöng aldrig om hur det borde vara. Han sjöng om hur det var. Han sjöng om att jultomten faktiskt är död och att fullmånen är ett lik som lyser på oss i natten. Han var slaven på triumfvagnen som viskade till oss att vi var dödliga – och han gjorde det med ett bluesdarr som heller ingen annan hade.

En av mina favoritlåtar heter ”Ballad om en gammal knarkare”. Den har jag vyssat mina söner till sängs med många gånger. Det kommer de att få ta många gånger med sina terapeuter.

I den berättar Cornelis om knarkaren som skådade bland alla stackars jävlar som åker i fil och bor och dör och äter i en låda, som offrade sina skor för det gröna ljuset, som bytte bort sitt vackra slott mot amfetamin, som gav upp allt sitt vackra sken och därför ska evinnerligen vara.

När man står i en kyrka är det lätt att koppla detta till Jesus. Och när man står i en kyrka och pratar om Cornelis är det lätt att koppla det till Cornelis. Jag vill inte häda – visst var Cornelis bäst, men det är klart att Jesus var ännu bästaste – men detta var faktiskt vad Cornelis nånstans gjorde.

Han offrade sig för oss. Han gav sig in i mörkret och tog sig till de osaligas ängder för att kunna rapportera till oss, oss stackars jävlar som bor och dör och äter i en låda.

Och han gav upp allt sitt vackra sken och ska därför evinnerligen vara. Eller kanske inte evinnerligen, det kan vi inte veta, men vi kan konstatera att Cornelis vid det här laget har haft en längre och ännu framgångsrikare karriär som död än som levande.

Och så länge jag lever, och så länge mina barn lever, särskilt han som heter Cornelis, så kommer han att finnas kvar och påminna oss om att jultomten är död och att fullmånen är ett lik och att kvinnan kan vara en man och att om man dricker det ädla vinet utan sans så förlorar det sin forna glans.

Han berättade för oss att vi är små och skenheliga men att vi ändå har rätt att få vår berättelse berättad – och för det ska vi vara honom evinnerligen tacksamma.

Tack för mig.

Kalle Lind
Kulturarbetare, författare, radiopratare

 

 

Kalevala för Cornelis

Tretti år har nu förflutit
sen Cornelis flög till himlen
vi satt sorgsna här i kyrkan
stirra på den trista kistan
med gitarren där på locket
kände tomheten i världen
och fråga Gud vad menar du
med att ta Cornelis från oss.
Han var så sjuk; – det vet vi väl
men hör nu Gud och var så snäll
och förklara för oss gåtan;
varför ofta de som skulle
bäst behövas här på jorden
blir de första att försvinna

Är det kanske för att himlen
utan dem är alltför tråkig
och att du och dina änglar
själva vill bli underhållna

Då förstår vi men kan tycka
att ni lite själviskt tänker
Ni har evigheten för er
vi blott några korta nätter
Gärna hade vi med Vreeswijk
delat några glas och sjungit
vissa visor som förvisso
knappast sjungs i himlens rymder
men som präglat våra minnen
några får idag vi höra.

Just i år han hade blivit
åtti år, tänk vilka sånger
världen har gått miste om
För Gud du kan väl inte tycka
att vår värld ej mer behöver
någon som ger röst åt dessa
som ej syns i statistiken
över duktighet och tillväxt
Hade för mig att han – Jesus
också kände för den gruppen.

Och Gud vi väntar än på svaret
på Cornelis svåra fråga
om hur det kan vara möjligt
att du låter nog så många
gå omkring helt utan skor
eller också är den trasig!

Är det kanske att du sover
sött och ingenting vill märka
eller värre, inte bryr dig
Nu jag hoppas du har hunnit
ge ett svar på livets gåtor
för jag vet Cornelis undra.

Det vi ändå tackar dig för
är de odödliga figurer
som Cornelis åt oss skänkte
dem kan ingen sjukdom drabba
de glöms inte bort med tiden
Många kvinnor hann han nämna
Ännu flera också lämna
AnnLouise och liten Karin
Fatumeh och rara Ellen
många fler han överlämna
åt historiens visskatt varligt.

Agda var väl ingen kvinna
men en höna som så många
andra också utan fjädrar
Henne kom han snart att avsky
ville inte sången sjunga
om hur hon blev allting avklädd
blott för kärleks skull av tuppen
Men ett mästarrim på Agda
fann han på i ”ovansagda”
Rimsmed kan man honom kalla
rimmen hans var överlagda.

Ingen kan väl honom härma
må hans fans sig nu beskärma
men vi får oss ännu värma
med att hans figurer närma

En AnnKatarin den sköna
är långtifrån bara en skröna
nej AnnKatarin den väna
gav riktiga skavsår på knäna

Fredrik Åkare bland andra
inte kan man honom klandra
För hur han och Cecilia Lind
inte bara kysstes på kind.
Felicia, hon som försvann
är inte försvunnen mera
Hon hittade sig nog en man
eller om det kanske blev flera

Polaren Pär finns på riktigt
vänner för alla är viktigt
Med Cornelis han dela det mesta
tillsammans de älska sin nästa

På Gyllene Freden de satt
dock oftast helt utan kravatt
om sånt de ej brydde ett skvatt
Viktigare var det med skratt
Faktiskt mer väsentligt än skatt.

Vem har lädret ikväll kan man tro
Cornelis fråga i godan ro
ville sedan ta in något mera
frågar: kan ni mig informera
Vilken drink är den mest beställda
av vad slag är den mest upphällda
är det rom eller kanske genever
som säkrast tar död på min lever
Nej min herre för att ej bli utskällda
vi måste veta vad kunderna kräver
det vi oftast på Freden serverar
är helt enkelt ”En-Lika-dan”
håll till godo din rika fan.

En figur vi ej får glömma
en som jämt var snabb att döma
och bak paragrafer sig gömma
när till Cornelis pengar strömma
det var assistenten Sniken
han var påtagligt nog lik en
fogde som snart blev en rik en

Och Mördare Anders är död
den enas nöd för vinning snöd
till slut blev bödelns levebröd
berättar Cornelis med sedvanlig glöd.

Jag återvänder nu till vår Herre
och säger de kunde va värre
han kunde va glömd och förgäten
Hans sångskatt grå och maläten
och dikterna helt bortglömda
på poesikyrkogården gömda
men i afton vi visar nåt mera
och jag tror att vi här nog är flera
som inte bara minns hans person
utan kanske än mer en vision
om en värld inatt vi drömde om
där inte bara statsmän kom
med assistenter många
och ordkaskader långa

Utan där vi alla tillsamman
knarkaren, horan och mamman
fattiga, fula i gamman
kan sjunga och ta oss ett glas
göra livet till Corneliskt kalas

Lennart Koskinen
Biskop emeritus

 

– – – – –
Några 80-årshyllningar till Mäster Cees:
 Dagens Nyheter: dn.se/kultur-noje/elin-unnes-om-cornelis-vreeswijk-han-som-sjong-sin-visa-i-vinden/
 Sveriges Radio: sverigesradio.se/sida/avsnitt/910849?programid=4918
 Svenska Dagbladet: www.svd.se/cindy-sherman-andrar-begreppet-selfies

 

– – – – –

Cornelissamban laddar om!

Tobias Karlssons ”dansikal” till Cornelis Vreeswijks ära – Dansa samba med mig – drog fram som en virvelvind i Sverige under hösten och vintern. Cornelissällskapets sekreterare Hasse Nilsson fann premiärkvällen i Örebro ”gränslöst magisk”, och under den fortsatta turnén sattes Umeå, Gävle, Kalmar, Västerås, Linköping, Malmö, Helsingborg, Karlstad, Jönköping, Göteborg, Växjö, Södertälje och Stockholm i gungning. Samban dansar nu vidare med fler föreställningar i år – se turnelistan lite längre ned …

”Vilken värme, lycka, harmoni, kämpaglöd i Cornelis anda ni ger oss i er Hyllningsdansikal till Cornelis. Er livsglädje går rakt in i hjärnan och sätter våra kroppar i vildaste vibrationer!”
   Så har jag efter Örebropremiären på Dansa samba med mig tackat hela det professionella danskompaniet Move Your Feet med koreografen Tobias Karlsson i spetsen som konstnärlig ledare.

Samba-dansikalen är den allra finaste och medryckande hyllningen till Cornelis. Tobias Karlsson berättar att han under en vandring på Copacabana i Rio kom på idén att göra en dansföreställning byggd på Cornelis Vreeswijks visor.
Hela den landsomfattande turnén med drygt ett 20-tal föreställningar har genomförts i tillsammans med Cornelissällskapet, ett samarbete som förstås fortsätter även i år. Med på sambafesten följer sällskapets unika Cornelis-utställning, på plats i foajén på alla arenor där föreställningen spelas, och också vår Cornelislåda – allt för att väcka intresse och aktivera Cornelis-entusiaster runt hela Sverige.
Vi hälsar alla välkomna som medlemmar till Cornelis Vreeswijksällskapet, för vi vill sprida mästarens helt unika verk och visor till nya generationer.

Resa med visklassiker

Enligt Tobias skildrar dansikalen ”den odödliga skalden Cornelis på ett helt nytt sätt. Som publik kommer du att se, höra, känna och lukta Cornelis på en resa mellan Brasilien och Sverige, sorg och lycka samt 1600-tal och 2017. Dina favoritdansare från Let´s Dance kommer med sin dans att illustrera låtar sjungna av tre sångare som kompletteras med inspelningar från artister som Lill Lindfors, Jack Vreeswijk och Andreas Weise på sätt som du inte kan ana!
Några visklassiker som bjuds är Brev från kolonien, Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, Felicia adjö och Jag hade en gång en båt. Föreställningen handlar om vänskap och drömmar och bjuder på en resa mellan kärlek, svartsjuka, svek, utanförskap, passion och åtrå.
Tobias säger att hans dröm om att få med några av hans största idoler i projektet blev uppfylld:
– Det gör mig så tacksam. Det är en ynnest att få jobba med Cornelis ovärderliga låtskatt. Tillsammans sprider vi Cornelis historia.
Detta behöver vi mer än någonsin i dagens värld.

Ovationer, dans och skratt

Premiären var en magnifik vilt dansande och sjungande succé! Sambagänget uppmuntrade oss att dansa med i bänkraderna.
Sedan vi väl kommit igång kunde ingen stoppa publikens hänryckning; vi dansade, sjöng, skrattade och applåderade – i Cornelis anda! Ovationerna blev helt gränslösa när Tobias Karlsson så ödmjukt, livsnära och medryckande berättade lite av sin egen tuffa livshistoria.
Gå in på vår hemsida www.cornelis.se för att läsa mer om Cornelis. Boka sedan biljetter och snart är du med på en föreställning där vi i sambadans och sång tillsammans med Cornelis närmar oss våra drömmars visioner – en värld fylld av idel ljuvliga varelser.

Hasse Nilsson

 

Turnéplan våren 2018 – Dansa samba med mig
Fredag 2/3 – Örebro
Lördag 3/3 – Örebro
Lördag 10/3 – Vara
Lördag 17/3 – Karlstad
Lördag 24/3 – Södertälje
Lördag 7/4 – Stockholm
Lördag 14/4 – Norrköping
Lördag 28/4 – Linköping
Lördag 5/5 – Göteborg

 

 

Cornelissamba också på skiva

Tobias Karlsson och hans dansare var ju ett mycket uppskattat inslag också bland alla artisterna på Cornelisdagen den 26 augusti. Sambagängets Cornelistolkningar finns nu även på platta. Lyssna på Lill Lindfors, Rikard Wolff, Jack Vreeswijk, Jonathan Jaernek och några till på https://open.spotify.com/album/6b1zqU9BGAnUyMd2zBPXHc

– – – – –

   

   

En stor artist bortryckt alldeles för tidigt …

Nyheten om hans bortgång kom inte som en överraskning, sa Sven Wollter i tv. Hans sjukdom hade ju varit känd en längre tid.
För mig blev dödsbudet ändå chockartat när jag satt framför tv:n i köket.

 

Jag kände inte alls Rikard Wolff, träffade honom bara två gånger – dels på Mosebacke den gången 2008 då han mottog Cornelis Vreeswijkstipendiet, och dels några dagar senare i hans hem när jag överlämnade en cd-skiva med bilderna från händelsen.
Endast 59 år gammal lämnade en stor artist oss långt i förtid. Han gav oss så mycket under sin karriär och hade så mycket kvar att ge på olika kulturscener. Teater, sång, filmskådespeleri, ja han kunde ju allt.
Och så rycks han bara bort, plötsligt trots vetskapen om hans sjukdom, alldeles för tidigt i livet och alldeles onödigt.
Tack Rikard för allt du gett oss; ”Änglagård” förstås, franska chansons, ”Pojken på månen”… ja, så mycket har vi att tacka dig för. En så stor saknad och tomhet kommer över mig när jag går igenom bilderna för att illustrera de här orden med ett passande fotografi, en bild som visar dig så som många av oss minns dig.
Jag kommer ihåg hur stolt din mamma var där hon satt strax nedanför scenen när du fick Cornelisstipendiet, och just så här lycklig såg du själv ut när du visade henne och alla oss där på Mosebacketerrassen hur du fick pengachecken av advokat Anders Pethrus.
Jag minns också din varma handtryckning i dörren till din bostad när jag lämnade bilderna som visar en lycklig stipendiat och en publik som bara älskar dig.
Tack än en gång, ditt minne är levande och du är djupt saknad.

Text och foto:
Lasse Jansson

 

– – – – –

Silas och Lago skildrar Cornelis i ord och toner

”Cornelis – älskad rumlare och nationalskald” är en föreställning som Cornelis siste producent Silas Bäckström har satt samman tillsammans med den skicklige visartisten och Cornelistolkaren Anders Lago.

Silas kände ju Cornelis personligen och följde honom till vägs ände. Han var också med och skapade Stiftelsen Cornelis Vreeswijks Minne utifrån Cornelis önskemål och var även ordförande i Cornelissällskapet under många år. I dag är han sällskapets hedersordförande

Silas har en medryckande berättarstil full med känsla och många nära berättelser att dela med sig av – direkt från en av Sveriges största skalder någonsin och direkt från källan och tiden då det begav sig.

I juni berättade och spelade Silas och Lago på Monks Wine Room i Gamla stan i Stockholm – ett evenemang där biljetterna snabbt såldes slut. Den 8 oktober var de tillbaka igen på samma plats, och söndag 19 november skulle de båda eminenta Cornelisskildrarna ha givit ännu en föreställning på Monks Wine Room. Den har dock tyvärr tvingats bli INSTÄLLD, och vi får se när Silas och Lago återkommer. Information kommer på denna sida!

Om du älskar Cornelis är deras berättelse i ord och musik något som du absolut inte vill missa! Cornelissällskapet arrangerar, och antalet biljetter är mycket begränsat.

Glöm inte att Monks Wine Room också har återkommande viskvällar med öppen scen, ledda av trubaduren Mathias G Pettersson. Läs mer om det längre ned.

 

– – – – –

 

VISKONSTEN FRODAS PÅ MONKS

 

Som bekant har krogen Monks Wine Room i Gamla stan, Stockholm, under 2017 öppnat både hjärta, pub och scenutrymme för den ädla viskonsten. Adress: Lilla Nygatan 2. Inträde: synnerligen gratis. Ett prima initiativ som Cornelissällskapet självklart och mycket aktivt stöder!
     Med trubaduren Mathias G Pettersson som värd för det hela har artister och publik kunnat mötas på Monks sista söndagen i varje månad (med undantag för ett uppehåll under sommaren). Det har varit välbesökta och varmt trivsamma kvällar med stor bredd på artisteriet.
     Efter novemberträffen har Monks Wine Room haft stängt en tid, och vi får se när och hur viskvällarna kan dra igång igen.

 

Scenen på Monks är öppen för alla, så om någon i publiken känner för att ta över mikrofonen är det fritt fram. Ta gärna med eget instrument. Det måste inte vara gitarr, dragspel, banjo, munspel eller cittra – allt som kan bäras är välkommet.

Annars finns gitarrer oftast att låna. Och om någon bara vill läsa en dikt eller sjunga utan musikackompanjemang går förstås även det lika bra.

– – – – –

 

Connys gitarr har tystnat

En av Cornelis mest anlitade och beprövade gitarrister, Conny Söderlund, avled i augusti 70 år gammal efter en tids sjukdom. Jack Vreeswijk minns en mycket avhållen vän och musikerkollega.

1978 träffade jag Conny för första gången på Bacchi Wapen.
Han satt i orkestern som kompade farsan och Tre Damer (Inger Öst, Anita Strandell och Diana Nunez) i en krogshow som var bejublad och omskriven.
Redan då förundrades jag över hans sätt att behandla gitarren och över hans sätt att närma sig sina medmänniskor. Oerhört mjuk och stundtals lite vimsig, på ett skönt sätt.
Han blev snabbt en idol som jag inte hade så många utav.
1980 var jag på besök i Sverige (bodde i Holland fram till 82) över sommaren och fick följa med farsan och Tre Damer på en Sverigeturné som avslutades på Kungsan i Stockholm dagen innan jag skulle åka hem till Holland.
Under den tiden så kunde jag tre ackord på guran som farsan lärt mig och efter den sommaren under Connys översyn lärde mig jag mer än jag någonsin kunde drömma om.
Conny hade extremt mycket tålamod med en 16-årig grabb som ville suga i sig allt men inte hade handlaget. Han blev snabbt en musikalisk mentor och inspirationskälla om man nu så vill som varar än idag.
Får oftast höra att Conny fick en drömchans när han tillsammans med den eminente Ove Gustafsson på ståbas åkte ut på stora turnéer i både Sverige, Norge och Finland samt spelade in ett gäng skivor. Det må vara hänt men jag vet också att han influerade farsan rätt så rejält. Farsan fick en nytändning runt 79 även tack vare sitt äktenskap med Anita som blev alltför kort men stundtals rätt så lyckligt. Conny hade ju stor del i denna nytändning (även Ove så klart) vilket lätt glöms bort.
Farsan älskade Conny förbehållslöst och hans tålamod med Connys tidsoptimism visste ibland inga gränser.
För Conny var tid och tidspassning om möjligt en stor och enfaldig fluga som surrade kring huvudet och som med lätthet viftades bort.
Jag hade den stora förmånen att få turnera med Conny för några år sedan tack vare Lars Ericsson i Östersund. Vi gjorde ca 12 eller 13 konserter runt om i Jämtland samt lite i Härjedalen som gick över förväntan.
Då bodde vi i varsin lägenhet i Östersund. Jag på övervåningen och han våningen under. Det blev några kvällar där vi satt och plinkade på gitarr samt lyssnade med stor andakt på Bosco, Bonfa, Paulinho de Nogueira m m.
Även där, när jag var 47 år gammal, så satt han och lärde mig nya ackordföljder, kvinter o s v. Jag är oerhörd tacksam att jag fick den tiden med honom.
Igår när jag hade klivit av planet från Oslo så fick jag reda på att han hade pinnat vidare efter en längre tids sjukdom.
När man förlorar en mentor och förebild så blir det tomt.
Jag vill minnas Conny som en av de stora gitarristerna i Sverige som inspirerade många men framförallt inspirerade min gamle släkting i allra högsta grad.
Saknad är du och saknad lär du förbli.
Vila i frid min vän.
Jack Vreeswijk
21 augusti 2017

 

(Bilden: Conny Söderlund 2001. Foto: Lasse Jansson)

 

 

 

Kom med i sällskapet!

Det är så roligt att du tittar in här på webbplatsen och det skulle vara mycket betydelsefullt om du också vill bli medlem i Cornelissällskapet. Det är förstås en kulturgärning och vi vill här berätta lite mer konkret om vad vi gör.

Vårt uppdrag att ”sprida kännedom om Cornelis musik och poesi till nya generationer och att främja visan” rullar på för fullt. Eftersom det i år 2017 också varit dubbelt minnesår har vi tagit i från tårna för att få till så många Cornelishändelser, med bra medlemsförmåner, som möjligt. Se exempelvis årets Cornelisdag och minneskonserten i november som båda blev något utöver det vanliga!

En inriktning som blivit allt viktigare har varit att initiera ett aktivt stöd till dem som spelar och arrangerar visaftnar etc. Ett steg i det har varit att ta fram vår stödstämpel, och mer om den kan du läsa under rubriken Cornelissällskapet stöder. Några vi backar upp i nuläget är Hökis Visrum (hokisvisrum.org), Visaftnar på Monks och enstaka konserter.

Vi ger också ut en medlemstidning, Cornelisbladet, där vi berättar vad vi gör. Den kommer ut i pappersform tre gånger per år, och tredje numret är då ett dubbelnummer. Det är anpassat för att de många ideellt arbetande ska ha möjlighet att få ihop ett bra resultat, och redaktionen anstränger sig verkligen för att kunna ge medlemmarna en fin tidning. Tidigare nummer av tidningen finns att läsa under fliken Sällskapet / Medlemstidning.

Så har vi idéer om att göra en Corneliskryssning. Vår hedersordförande Silas Bäckström har varit på Island för en Cornelisinvigning, som jag hoppas få tillfälle att återkomma närmare om. Vi pratar också om en ny samlingsplatta med toppartister.

Åter till huvudämnet. Vi behöver medlemmar för skapa förutsättningar för vårt arbete. Enklaste sättet att bli medlem är att betala in 250 kr på bankgiro 5779-6377. Vi har också ungdomsmedlemskap för 100 kr och familjemedlemskap för 375 kr. Skriv namn, adress och telefonnummer som meddelande. Gärna även mejladress och medlemsnummer om du har.

Läs mer om anmälan och förmåner under fliken Sällskapet. Du är varmt välkommen!

/Martin Tode
Ordförande Cornelissällskapet

 

 

 

Augusti hann knappt börja innan beskedet kom om att journalisten, författaren och TV-producenten Agneta Brunius avlidit efter en tids sjukdom. Hon stod Cornelis Vreeswijk nära och skrev en bok om vänskapen med honom. Hon målade också det porträtt av Cornelis som nu ingår i Gripsholms slotts stora porträttsamling, och hennes bild av honom har genom åren varit Cornelissällskapets signum.
Vännen och medarbetaren Lasse Jansson berättar om den obändigt glada och osjälviska Agneta som han lärde känna:

 

En vän och kollega har lämnat oss – Agneta Brunius är död!

Det började för så där en tre decennier sedan.
Jag hälsade på hos Git Magnusson på Mosebacke.
Hon var förtvivlad över att Sid Jansson tvingats hoppa av ett projekt om en dag till minne av Cornelis.
Eftersom jag just blivit friställd blev jag henne behjälplig, och på så sätt fick jag också lära känna en del andra människor som visade sig viktiga i arbetet med det som skulle komma att bli en, hittills, trettioårig tradition: Cornelisdagen.
En av de viktigaste personerna var Agneta Brunius, som dels gjort en uppmärksammad dokumentärfilm om Cornelis och dels varit en av hans närmaste vänner i såväl med- som motgång.
När vi så småningom bildade styrelsen för Cornelis Vreeswijksällskapet blev Agneta den naturliga länken mellan oss, i styrelsen, och pressen.
Hon hade ju en journalistisk bakgrund och hon hade varit nära Cornelis i både artist- och privatliv.

Delade med sig

Agneta var en mycket viktig person vid bildandet av Cornelis Vreeswijksällskapet och i dess första år, där hon kunde styra upp oss andra när det gällde att presentera oss och vår verksamhet för allmänheten.
Hon kände verkligen Cornelis och osjälviskt lät hon oss andra ta del av sina erfarenheter av honom och hans olika sidor, som vän, förtrogen och givetvis som artist.
Att i backspegeln minnas stunder när jag satt ensam med Agneta i bilen – jag körde vid några tillfällen hem henne till Lidingö – och höra hennes berättelser om sina kontakter och upplevelser med Cornelis känns stort, men också märkligt nu när hon är borta.
En stor tomhet fyllde mig när Silas ringde och berättade om hennes bortgång. Men en lika stor, om inte större, glädje känner jag över att ha fått lära känna henne.

En räddad bild

Och jag är extra tacksam över att ha fått restaurera den bild av Cornelis som vi i Sällskapet lånat av henne för att sedan i vår tur låna ut till Abba-museet, där den tyvärr blev så illa skadad att den så när inte gick att rädda. Några dagars lapp- och lagande, några timmars fotografering och fotoshoppande och ett besök på ett fotolabb räddade bilden och jag kunde leverera den till Agneta, som sedan en tid visade sig bo nära granne med mitt nya jobb på Östermalm.
Hon kunde inte komma till dörren när jag lämnade bilden utan jag ställde den i trappuppgången, där någon släkting sedan bar upp den uppför den sista trappan. Vid en senare försiktig förfrågan om hennes åsikt om resultatet fick jag höra hennes vanliga skrattfyllda glittrande röst säga att ”vilken underbar överraskning, den är ju till och med bättre än originalet”.
Saken var den att den ursprungliga bilden var alldeles för stor för att hänga i en normal lägenhet, min reproduktion var halva storleken och naturligtvis mer hanterbar.

Sista mötet

Senare mötte jag Agneta vid några tillfällen utanför mitt jobb på Karlavägen.
Hon gick med rullator, senare med två käppar. Sista gången vi sågs gick hon till synes helt utan besvär, fysiskt märkt av sjukdom men som alltid tidigare med ett leende och en röst fylld av glädje över att ha tagit sig igenom en svår sjukdomstid ”med livet i behåll”, som hon uttryckte sig.
Goa rara Agneta, tack för att jag har fått vara din vän i 30 år och tack för alla dina skratt i telefon och öga mot öga i alla möjliga andra sammanhang!

Text och foto: Lasse Jansson

 

 

 

Köp Geddas fina Cornelisporträtt

Den härliga Cornelisaffischen, baserad på mästerfotografen Hans Geddas tunga foto, finns att köpa hos oss! Mått 70 x 100 cm.

Affischen kostar 299 kr inklusive porto/frakt inom Sverige.

Sätt in beloppet på vårt bankgiro 5779-6377 och skriv i meddelandefältet ”Affisch” plus ditt namn och din adress.

Lika bra går att sända samma belopp via Swish till nr 123 554 41 68. Skriv då som meddelande ”Affisch” plus din adress (namn och tel nr kommer med automatiskt).

Så snart vi ser att betalningen är framme skickar vi affischen till dig.

Du kan också mejla din beställning till bestallning@cornelis.se

 

Köp boken om Fred Åkerström

Sällskapet har fått ett antal exemplar av boken Ingenstans fri som en fågel av Peter Mosskin. Det är hans biografi över Fred Åkerström, och vi rekommenderar den varmt.

Köper du den får du inte bara en riktigt bra bok, du stöder också Cornelissällskapet, vilket var tanken med gåvan. Stort tack Peter!

Boken kostar 190 kr inklusive porto/frakt inom Sverige.

Sätt in beloppet på vårt bankgiro 5779-6377 och skriv i meddelandefältet ”Biogr Fred” plus ditt namn och din adress.

Lika bra går att sända samma belopp via Swish till nr 123 554 41 68. Skriv då som meddelande ”Biogr Fred” plus din adress (namn och tel nr kommer med automatiskt).

Så snart vi ser att betalningen är framme skickar vi boken till dig.

Du kan också mejla din beställning till bestallning@cornelis.se

 

Naomi Lindh har lämnat oss

 

Så når mig ännu ett sorgligt budskap.

Naomi Lindh är död.

Jag lärde känna Naomi för många år sedan, hon kom tidigt med i Cornelis Vreeswijksällskapet och vi verkade växelvis som sekreterare för Sällskapet.

Naomi var alltid på gott humör, inspirerande och nyfiken. Hon hade alltid idéer om hur vi skulle göra och vilka artister vi skulle ha med på Cornelisdagen.

Med sitt engagemang i Musik i Uppland var hon också en stor tillgång vid programsättningen, och med sin positiva utstrålning hade hon lätt att få med sig dem hon arbetade tillsammans med.

Naomi Lindh lämnar oss i stor saknad men vi minns henne med mycken glädje.

Tack för den glädje du delade med dig av.

Text och foto: Lasse Jansson

 

Sevärt om och med Cornelis:

https://www.youtube.com/watch?v=rQ1Zt549Dq4

 

Cornelisstipendiat 2016 – Thorsten Flinck


Juryns motivering:

En vildvuxen ros klädd i svart, en ensam röst med patina från gatan, den svenska teaterscenens enfant terrible, som skapar stor dramatik från kung till Paria. En klassiskt skolad punkrebell, vars enda lojalitet tillhör konsten. Årets Cornelis Vreeswijk-stipendium tilldelas en wilde-hjärna med ett hjärta av glas som spränger alla tvångströjor och alltid reser sig igen.”

Foto: Lennart Brorsson


CORNELISBILDER SÖKES!

Posted on 18th maj, by Joakim Lind in Bilder. No Comments

Vi söker fotografier på Cornelis och bilder (samtida med Cornelis) från miljöer han rörde sig i.

Har du, dina vänner eller någon annan du känner sådana foton från förr får ni väldigt gärna dela med er av dem.

Skriv en kort text som berättar om bakgrunden och om tillfället då bilderna togs. Lägg sedan upp dem i Facebook-gruppen eller skicka till redaktionen@cornelis.se så kan vi lägga upp dem eller använda dem i kommande artiklar. Självklart får fotograf/ägare fotocred!

Några av dessa bilder kan förhoppningsvis ge nytt material till både denna webbplats, Cornelisbladet och Cornelismontern i Swedish Music Hall of Fame på Djurgården.

redaktionen@cornelis.se